Konstglas del 1

Denna form av konst framställs av glas, oftast med tanke på utseende istället för praktisk användning. Men konstglas kan självklart även ha en praktisk funktion. Smältning av glas och glastillverkning har sannolikt ägt rum sedan 7 000 år tillbaka i Syrien. Glasföremålen blev då till små glaspärlor, amuletter och små skålar. Idag finns en mängd av olika glaskonstnärer som tillverkar otroligt fina och avancerade verk som ibland säljs väldigt dyrt. Glaskonst kan vara stora monumentala verk och fönster till glassmycken och bordsartiklar gjorda i studior.

Att framställa konstglas

Basen i de flesta typer av glas är sand. Man blandar sanden sedan med soda eller pottaska, detta för att sänka smälttemperaturen och för att få glasmassan mer rinnande. Beroende på vilka egenskaper och färger man vill ha på sitt konstglas tillsätts olika tillsatsämnen. När allt är färdigblandat kallas det för mäng. Mängen smälts sedan ned i keramiska deglar till glasmassa som man sedan kan börja forma. För att forma glaset till färdig produkt finns ett flertal olika tekniker beroende på vilken teknik man ska använda avgör vid vilken temperatur man behöver börja bearbeta glasmassan vid. Vid glasblåsning tas glaset ur degeln med pipan och man börjar att blåsa glaset. Till sin hjälp har man ett par olika redskap. När föremålet är färdigformat behövs det kylas ned under kontrollerade former. Det får inte gå för fort då det orsakar spänningar i glaset som kommer att bidra till sprickor. Efter att glaset är nedkylt börjar efterbehandlingsprocessen. Man kan skära, slipa, polera, etsa, måla eller blästra sitt konstglas. Väljer man att måla glaset måste det brännas i en ugn för att färgen ska fixeras. När man är klar med efterbehandlingen är processen klar.

Tekniker

För att få fram sitt konstglas kan olika tekniker användas. Nätglas görs genom trådar av färgad glasmassa. Glasmassan fångas upp och rullas till ett tunt rör för att sedan doppas i glasmassa utan färg. Sedan dras alltsammans ut till en långsmal tråd och placeras i en lercylinder. Trådar i klarglas placeras också i lercylindern och man skapar sedan det mönster man vill ha genom att vrida och dra ut glaset. Överfångsglas kallas tekniken som åstadkoms genom att överdra en ofärgad glaskärna med ett eller flera glasskikt i andra färger. Sedan slipas eller etsas glaset och de olika skikten framträder och bildar ett reliefmönster. Om man sedan går vidare med att värma upp glaset igen, lägger på klarglas och genom glasblåsning får den slutgiltiga formen kallas tekniken för graal istället. Arieltekniken är väldigt lik graal men här bildas olikformade luftblåsor runt de färgade mönstren. En annan vidareutveckling av graalglaset kallas för kraka och presenterades av glaskonstnären Sven Palmqvist år 1944. Med kraka dras ett nät över ett glasämne, kallat för post, med överfångsglas och därefter sandblästras detta. Sedan läggs klarglas ovanpå alltihopa varpå små luftbubblor inkapslas i fördjupningarna efter nätet.  Fugatekniken är en annan teknik Sven Palmqvist jobbade med. Med denna teknik så centrifugeras glasmassan i sina formar. Sven Palmqvist utarbetade även glasmetoden Ravenna. Med denna teknik slipas ett mönster fram på en färgad glasplatta. Sedan läggs glaskross eller glaspulver ovanpå. Ett tunt skikt klarglas täcker hela glasplattan sedan. Tekniken påminner om medeltida färgrika katedralfönster.

Tekniker